Resumé av lovet

Hej. Long time no see, eller hur är det man säger?
Förra veckan var jag och Maja i Romme. Det var härligt, inga mobiler blev tappade inte heller råkade vi ut för några benbrott. De enda var att vi råkade bli lite senare till bussen, för att vi lyckade åka fel. Men som sagt inget värre än så.

Lovet.. startade med alla-hjärtans-dag och det firades med att.. tja.. först kom Hubbe hit med en stor bukett rosor :) Det roliga var att det första min pappa sa var något i stil med att "Nämen har Hugo (observera Hugo) köpt rosor till dig!" Jag västre fram att Hubert heter han. "Jo men det visste jag ju" skrattade min pappa lite generat. Jag vet att min pappa också vet, eftersom han rätt ofta frågar mig hur Hubert har det osv. Men ändå. Sedan tog jag och Hubbe en buss till hans land.. det var fint, nästan lite för fint. Vi åt iaf kräftor.. i skenet av tända ljus. Helgen blev lyckad och mysig. 

   

Efter att ha hunnit vara hemma en dag och träffat Sofie och Linnéa så tog jag bussen till Madde för att tillbringa lite tid. Vi hade det mysigt på hennes internat. Vi färgade mitt hår, lockade Jonas hår (eller ja den biten stod Madde för), hade syjunta där jag lärde mig och sticka och kollade på Systrar i jeans.
Sedan hann jag även med ett besök till min farmor, där vi åt god mat, spelade Backgammon och Hjärter sju. Jag vann mest hela tiden. Hehe..

 
 
Efter att ha tillbringat en natt där åkte jag tillbaks till Jönköping och spenderade mer tid med Madde. Igår var jag på Hugos med Linnéa, Steen och några till. Det var som Linnéa så fint uttryckte det på din blogg, förvirrande. Och alldeles för mycket folk. Det här lovet gick alldelse för fort .. Sedan funderar jag på hur många timmar och mil jag egentligen spenderade i en buss?! Jag borde räkna på det där. Med tanke på att jag åkte minst 2 mil per dag...

  

Tjingeling!

Romme

Imorn åker jag och Maja till Romme! Yes yes!


With or without, thats the question..
 

Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns.

Nu har även jag fallit dit, i kärleksfällan menar jag. Nu tänker jag sluta vara sådär fånig och förneka det, eller förresten förneka är väl fel ord? Jag menar att jag hela tiden tänker att jag måste hålla tillbaks mina känslor. Men här har du det Hubbe, svart på vitt. Jag är kär. Jag har frågat mig själv massvis med gånger hur man vet att man är kär? För att vara ärlig så tror jag inte att det finns något enkelt svar på den frågan. Men å andra sidan kanske man inte behöver några konkreta bevis, det räcker väl med magkänslan.

Jag vet att jag kommer ångra det här inlägget imorgon och troligtvis radera det, men tills dess får det stå kvar.

När snön faller ned på fönsterblecket, då vill jag bara ta din hand och springa ut i snön och fånga snöflingor med tungan.


 Åh, jag hade en underbar helg. Fylld med massa härliga upplevelser.. och det är så det ska vara!