Dilemmat med med instagram

 

Nu har jag tänkt lite igen. Den här gången handlar det om Instagram. Hur kommer det sig att vissa människor kan lägga upp i princip vad som helst på Instagram och ändå alltid få minst 25 likes? Jo, men vi alla känner dessa personer. Det kan vara en ful bild på deras fot och ändå får de massor av likes? När man själv lägger upp en bild (som man lagt ned massa tid på och som känns skitsnygg och är hundra gånger bättre) så får man typ två likes? Känns inte riktigt rättvist?

Men det värsta är ändå när man gillar vissa personers bilder nästan jämt och ändå likar de aldrig ens egna bilder. Hallå, vad hände med medmänskligheten? Jag hatar den stressen man känner när man lägger upp något. Jaha, hur många likes kommer jag få nu? Kommer det vara tillräckligt många för att jag ska kunna behålla min värdighet?

Egentligen borde man ju inte känna så. Det är ju bara en bild. Men när världen numera är uppbyggd kring sociala medier, så blir det mer än en bara en bild. Antalet likes blir synonymt med uppskattning ungefär. Det i sin tur gör att man känner världens press varje gång man lägger upp något. Jag vill ju inte sluta lägga upp bilder, eftersom jag tycker det är roligt. Men samtidigt vill jag slippa denna press.. Är det någon som känner igen sig i det här?

Det här med strumpyxor.

Nu har jag en sån där fundering igen, gällande strumpbyxor. Jag vet inte hur många gånger jag har köpt strumpbyxor och sen kommit hem för att inse att de inte räcker mig mer än upp till knäna. Då är det ju försent. Då har jag liksom lagt typ 80 spänn på ett par strumbyxor jag aldrig kommer kunna använda. Är det så att strumpbyxor inte är gjorda för långa människor, eller har jag helt enkelt bara haft otur? Tro mig jag har testat att köpa större storlekar, men för det mesta är de ändå lika korta. Dock hittade jag faktiskt ett par för någon vecka sedan, som då istället räckte mig upp till hakan ungefär. Men det borde väl finnas ett mellanting? Hjälp!

Antikrundan.

Vad är grejen med att alla i ens ålder plötsligt verkar älska Antikrundan? Känns som att för bara några år sedan så sa alla lite coolt att det tråkigaste programmet man visste var Antikrundan och nu verkar alla älska det?!
  
Teorier kring det här jag kan komma på är:
1. Det är en hipstergrej att älska Antikrundan.
2. Det är faktiskt intressant.
3. Folk i min ålder har mognat.
4. De har ändrat programinnehållet så nu är det plötsligt mycket mer spännande.
5. Man vill verka smart.
 
Nä men vad vet jag, kollar ju inte själv på programmet. Men om någon kan övertyga mig så kanske jag kan ge det en chans.