Perfekta familjen, existerar den?

Den perfekta familjen i det perfekta huset. De lever i det söta lilla idyllika området i utkanten av stan, inte för nära men inte för långt bort. Precis lagom långt bort för att cykla, även om det inte är ett alternativ. I ett område där alla hus ser precis likadana ut, alla med en Volvo snyggt uppkörd på uppfarten.
Volvo är ett måste för en perfekt familj. Alla med samma färg på fasaden. Familjelyckan symboliseras av studsmattan och den alldeles för stora poolen på gräsmattan, bara för att kunna bevisa hur lyckliga barn de har. Katten och hunden får vi inte glömma, ingen perfekt familj utan pälsdjur. De stackars djuren som ständigt blir bortglömda, som bara finns där för att göra allt så gulligt. En familj som består av en mamma med för dyra kläder och en arbetsnarkoman till pappa. Han är ju chef, vad kan man vänta sig? Givetvis har familjen två barn, helst tre. För då är man en perfekt familj.

När man kommer och hälsar på hälsas man välkommen av mamman med de perfekt stylade tänderna "Heeej, vad kul att du kunde komma" säger hon och ler ett falskt leende. "Vill du ha en kaka?" (bara för att vill göda mig). För att jag ska bli mindre perfekt, mindre som hon. Vid första anblicken ser det ut som en riktigt lycklig familj. Jag låter mig tro det och ställer prydligt upp mina skor vid dörren, men hon kan bara inte låta bli att rätta till dem och tänker "dumma idiot, hon förstör min feng shui". Väl där inne är allt perfekt planerat, från minsta lilla detalj till fönstret mot söder. På väggarna hänger söta familjebilder, en från stranden i Brasilien en annan från resan till Disney land, förklarar barnen glatt när min blick fastnar på dem. På alla bilder ler de. De få stunderna de kan känna den där samhörigheten, av att vara en familj. Som snabbt byts ut mot det mindre lyckliga livet, med föräldrar som aldrig är hemma. Bilderna som får familjen att verka lycklig. De har till och med vitvarorna i rostfritt stål, trots att vi alla vet att det leder till äckliga kladdiga finger avtryck över hela kylskåpet. I badrummet har de bubbelbadkar, men vem har tid för sånt?

Familjen åker ofta på söta små resor, helst så långt bort som möjligt. Givetvis bor de på det dyraste hotellet de kan hitta, fem stjärnigt ska det vara. Dyrt är bäst. Med en lägenhet med havs vy, kan det bli bättre? Nej, för dem existerar inte uttrycket "kultur".
Att åka iväg på bussresor och uppleva landets kultur finns inte, för vem vill se verkligheten? Vem vill bli rikare på erfarenheter? Nej, de trivs bättre vid poolen där de kan köra med den stackars hotellpersonalen. Den enda resan de gör utanför hotellet är den med taxin till flygplatsen.

Självklart är barnen bortskämda, att dela med sig går inte för sig. Är någon av barnet avundsjuk på den andre, så får den andra självklart en likadan pryl. En stor summa är viktigt att ge barnet varje månad, de ska inte behöva lida någon nöd. Tar de där tusen kronorna slut är det bara att be om mer. Att ta eget ansvar finns inte inom ramarna för perfekta familjen. Märkeskläder är givet, något annat går inte för sig. Att ärva kläder är tydligen det värsta man kan göra. De kan ju bli retade, för att hitta sig själv är inte viktigt det är bättre att gömma sig bakom en fasad av dyra kläder. De skämmer bort sina barn med de allra dyraste prylarna med glömmer bort det viktigaste, kärlek. Och uppfostran, vad är det? Nej, vi låter våra barn göra precis som de vill. Vill de kritisera och nedvärdera ett annat barn så är det okej. Bara våra barn är lyckliga. För det handlar om att överleva.

Familjelyckan är total, tror vi.
Pappan som jobbar sena kvällar. Men det förstört inte vår familjefrid, nej vi är så lyckliga och känner varandra så bra.
Vi har all tid i världen för våra barn, även om vi jobbar sent. Mamman som hämtar barnen på dagis, men genast ringer sin stackars mor som får ta hand om barnen som alla andra kvällar. För som mamma måste man få roa sig också, säger hon irriterat till sin mor när hon frågar om hon inte ska vara hemma för en gångs skull. Vad annat kan den stackars tanten göra än att ställa upp. Allt för att göra sina barnbarn lyckliga, vi klandrar henne inte. I övrigt värderas inte släkten högt. När kusinerna desperat försöker kontakta dem, svarar de vänligt men bestämt att de minsann inte har tid, de har sina egna liv nu. Telefonen som allt mer sällan ringer. Men hur mår barnen egentligen? Som små tänker de inte särskilt mycket på livet, de tror att det ska vara så. Men ju äldre man blir, ju mer förstår man. Slutligen inser man att livet inte är så lyckligt som det ser ut. Vad får barnen för bild av sina föräldrar? "Jo min pappa var? eh.. snäll?" Men man kan säkert ha mycket av det här och vara lycklig, även om det inte är prylar eller en lycklig fasad som verkligen ger lycka. Slutligen glöm inte bort det viktigaste, att älska. Hellre fattig och lycklig än tvärtom.

De fyra sätten att göra slut på.


Det finns olika sätt att göra slut på, jag tänkte nämna några varianter.

Först har vi den här:

(killen)- Jag vill göra slut, jag tror inte jag är kär i dig längre. (vadå, tror? Du måste väl veta vad du vill!)

(tjejen)- Jag orkar inte mer, du vill jämt göra slut.

(killen)- Ja, men det här är sista gången. (Vadå tror du att du kan behandla mig hur som helst eller?)

(tjejen)-Jaha (tjejen börjar gråta hysteriskt)

(killen)- Men du, det är inte dig det är fel på, det är mig. (Varför gör du slut då, pucko? Om det är dig det är fel på så..)

Tjejen tittar olyckligt på killen.

(killen) Men jag tror du och jag är för olika.. (Hur har vi då kunnat vara tillsammans så länge?)

(tjejen) Jaha, olika? Hur har vi då kunnat vara tillsammans så här länge.

Killen vet inte vad han ska göra och säger därför. "Men du, mina kompisar väntar så jag måste gå."

Han lämnar sedan den förkrossade tjejen.

 

Variant nr 2.

Det har länge vart lite konstigt mellan tjejen och killen, de har undvikt varandra ett tag.

Killen sprider ut till alla sina vänner att han planerar att göra slut. Den enda som inte vet det är tjejen.

Sedan orkar han inte ta tag i grejen så han säger åt sin vän att göra det åt honom.

Hans killkompis går fram till tjejen i skolan och säger:

(killkompisen)- Anders vill göra slut med dig

(tjejen)- Vadå? Kan han inte säga det själv eller?

(killkompisen) -Jag vill inte lägga mig i ert förhållande, men han ville iaf att jag skulle säga det.

Sedan går killkompisen iväg och några meter bort står den före detta pojkvännen och glor.

 

Variant 3.

Killen och tjejen har haft ett ganska stabilt förhållande men så har de börjat känna att

Det inte funkar längre så de bestämmer sig gemensamt för att göra slut.

De träffas över en fika och diskuterar saken.

De kommer fram till att det bästa för dem är att göra slut. Men de lovar varandra dyrt och heligt

Att förbli vänner. (Vi alla vet att det inte funkar att vara vänner..)

 

Variant 4.

Tjejen ringer upp killen för att göra slut.

(tjejen)- Hej, hur är det med dig?

(killen) -Jo det är bra. (säger han helt ovetande).

(tjejen)- Jo det är så här att jag vill.. eh.. göra slut!

(killen) -Va?!

(tjejen)- Du vet göra slut. Jag orkar inte vara tillsammans med dig längre. Du har aldrig tid för mig.

(killen)- Jaha, så vi ska alltså göra slut. (säger han med gråten i halsen).

(tjejen)- Ja, jag är inte kär i dig längre. (säger hon rakt och bestämt, inget halvt ?jag tror inte jag är kär i dig? här inte)

(killen)- Men vi kan väl vara kompisar? (säger han bedjande)

(tjejen)- Ja, det vill jag verkligen. Men nu måste jag gå, ha det bra!

Han mumlar något. Sedan lägger de på.

 

Vad kan vi dra för slutsatts av det här då? Ja att tjejer i allmänhet är bättre på att göra slut än killar.

Även om det knappast är schysst att göra slut per telefon så är vi i alla fall raka och ärliga med vad vi vill. Man sårar bara människor genom

stt dra ut på saker, det är lika bra att vara ärlig från början. Inte ge några falska förhoppningar. Ofta går man länge runt innan man bestämmer sig för

att göra slut och inte riktigt vet vad man ska göra. De skadar ju bara relationen till den andra personen. Men det kan ju å andra sidan vara så att man inte riktigt

längre vet vad man har för känslor för personen. Men då är det lika bra att säga som det är till personen. Istället för att undvika personen, vilket gör att relationen blir ännu mer spänd.

Inget fumlande med att "Det är mig det är fel på, inte dig" Eller "Jag tror inte jag är kär länge".

Sedan finns det folk som kör med varianten ?Jag vill ha en paus i vårt förhållande..? Alla vet vi att en paus, det är detsamma som att göra slut. Grejen med det är att man gör det på ett finare sätt. 

 

Det spelar ingen roll hur långt förhållande man hade, det är alltid svårt att göra slut. Men det bästa med det är att: man kommer över det.

Hur omöjligt det än känns i början så kommer man över det. I början är det svårt, men genom att göra roliga saker så glömmer man bort den jobbiga tillvaron. 

I början är det svårt, men genom att göra roliga saker så glömmer man bort den jobbiga tillvaron. Gör något kul, tänk nu kan du äntligen förverkliga dig själv. Som att typ måla naglarna.Göra allt som du aldrig annars har kunnat göra. Och framförallt kan du råflörta med den där snyggingen i parallellklassen. Hallå, du är värd nåt bättre! Efter ett tag kommer man oftast till insikten att ?han/hon var ändå inget att ha?. Eftersom det tog slut är det ju meningen att man ska få något bättre. Det finns en mening med att ett förhållande tar slut. Jag har läst någonstans att om man har väldigt svårt att göra slut så kan man hyra någon som gör det åt en.

Risken är ju att personen det drabbar tar det hela väldigt oseriöst. För vem skulle ta en helt främmande människa på allvar om den kom fram och sa

"Kalle vill göra slut med dig."?

 

Big NO´s

  1. Strula runt med en annan för att man har tappat känslorna och vill få den andra att göra slut.
  2. Undvika personen så att förhållandet rinner ut i sanden.
  3. Använda sig av frasen: ?det är inte dig det är fel på, utan mig? Det måste vara den värsta klyschan av alla.
  4. Göra slut på msn eller något annat medel som inte innebär att man talar med personen.
  5. Undvika att berätta viktiga detaljer när man gör slut som att man har träffat någon annan, visst det kanske känns jobbigt men hellre det än att gå ovetandes och tro att det kan bli nåt..

/Jess