Konsumtion och sånt.

Shopping

 

För några dagar sedan var jag på en föreläsning som gav mig en liten tankeställare. Vår föreläsare pratade nämligen om konsumtion, om hur mycket onödiga grejer man köper, särskilt saker på rea. Köper man en massa billiga grejer så blir det dyrt till slut och då är det bättre att spara pengarna och använda dem till något vettigt istället.

 

Jag kände mig träffad. För jag är nämligen sådan. Konsumerar saker som är billiga, men som jag egentligen kanske inte behöver. Det är väldigt dåligt med tanke på miljön, barnarbete och min plånbok. Så nu tänkte jag att jag borde ha en konsumtionsfri månad, till att börja med. En månad känns ganska rimligt, lägger jag löftet för långt fram i tiden, så vet jag att det blir svårt att hålla. Mat får jag ju självklart handla, men inte kläder och onödiga prylar. Så från och med i torsdag startade mitt löfte och än så länge har jag lyckats hålla mig borta från en massa onödiga saker. Heja heja. 

Bebisskräcken.

Jag är rädd för bebisar. Speciellt när jag hamnar bredvid dreglande, jollrande och skrikande bebisar på tunnelbanan. Alltid är det samma sak. Man försöker låtsas om att ungen inte finns, genom att stirra ut genom fönstret och verkligen tänka på nåt annat.

Men efter ett tag inser man ungen verkligen vrålstirrar på en, så man måste vända sig om och le världens falskaste leende, så att mamman blir glad. För ingen gillar människor som stirrar surt på en bebis, nej det är nästan som en socialkod här i samhället, att man måste vinka eller le mot bebisar som pratar bebisspråk med en.

Efter att man lett mot ungen, så inser alltid ungen att det är fritt fram och sparka så mycket den vill med sina leriga skor mot ens ben. Samtidigt som man måste le det falska leende igen mot mamman, som ursäktar sig, fast man innerst inne tänker hemska saker om mammans uppfostringsmetod.

Då, när byxorna blivit förstörda och man nästan överväger att ta första tunnelbana hem igen, tror man i varje fall att man äntligen sa få pusta ut, men icke, för så fort man tittar bort får man en dreglig skallra i huvudet och det är då man vet att det är dags att kliva av.

Nej, bebisar jag inte känner skrämmer mig.

Så här i valtider..

Igår bjöd jag hem några vänner till vår halvfärdiga lägenhet för en liten filmkväll. Himlans trevlig och kvällen slutade på Max, som ju bara ligger ett stenkast från vår lägenhet. Johan och jag premiärsov dessutom i lägenheten i natt. Åt en primitiv frukost ur glas på golvet imorse, eftersom vi inte har tillgång till några tallrikar ännu.



Var och röstade idag också. Rödgrönt.

Har ikväll spenderat över två timmar framför tvn med att titta på Valvakan. Först var jag skeptisk, men när jag väl hade börjat kolla insåg jag ju att det var himla spännande. Och erhört underhållande att se hur alla partier smutskastar SD.