En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör.

Stötte på en ganska rolig busschaufför idag..
Busschauffören: Ja, nu när vi inte är så många på bussen tänkte jag köra i 160km/h eftersom alla har någonstans att sitta. Okej.. 128.. 140.. Så där nu var vi uppe i 160! Varpå alla i bussen börjar klappa händerna.
Sedan innan han skulle stanna vid universitetet sa han att alla skulle skulle hålla ordning på sina papper och tänka på avståndet mellan stortån och lilltån. Ja, det var ganska roligt. Är inte van vid busschaufförer som skämtar.

Var på och hälsa på Lovis på hennes internat ikväll. Vi åt tacos och en god efterätt som bestod av glass, varma hallon, grädde och maränger. Sedan kollade vi på I rymden finns inga känslor. Myskväll!




Update: För att förtydliga, busschauffören körde inte i 160km/h. Han skämtade.

Den här raketen kan byta färg också.

Ännu ett galet familjesamtal.
Min lillebror kommer viftande in till mitt rum med ett föremål. Eftersom datorn skymmer kan jag inte se vad det är.

Martin med upprörd stämma: Vet du vad pappa säger att det här är?
Jag inser förfärat att han håller i en tampong.
J:Nej, vad säger han att det är?
M: Han säger att det är en raket och om man drar i snöret så kommer den flyga låångt bort.
J: Ehum.
M: (Med ironi i rösten) Pappa säger att du också kommer säga att det är en raket, eller hur?
J: Ska jag vara ärlig? Nej!
M: Men vad är det då?
(Hur förklarar man för en sjuåring vad en tampong är?)
J: Eller jo, det är en raket!
M: Är du säker?

J: Ja, idag är det en raket.

(Martin springer glatt iväg, ropandes till pappa "Hon sa också att det var en raket, du hade rätt!")