Biljetterna är hämtade!

Igår tog Elisabeth och jag en sväng in till stan för att hämta ut Joshua Radin biljetterna. Medan vi ändå var i stan så passade vi på att äta en bit mat på en Tex-mex restaurang. Det var inte lite mat vi fick för de pengarna, värt! Så om ni har svängarna förbi Jönköping någon gång så rekommenderar jag starkt Tex-mex stället vid stationen (sen kan ni ju bara råka hälsa på mig också!).



Livet är en evighetsväg

Häromdagen hade jag en fundering-på-livet-konversation i mitt huvud. Jag kom fram till att livet är en väg vi vandrar på. I början av livet kan vi inte välja våra vägar, för vi styrs av människor som väljer våra vägar och riktlinjer åt oss. Men plötsligt tar vägen slut och vi måste vandra ensamma. Plötsligt mitt i all ensamhet möter man någon som är villig att ta ens hand o vandra med en. Någon som vill dela ens upplevelser, i glädje och sorg. I början går det bra för allt är så otroligt spännande, men sedan så stöter man på problem.

Man fastnar, utan möjlighet att varken ta sig framåt eller bakåt. Eller så grenar sig vägen och man kan inte komma överens om vilken väg som en bäst. Mitt i allt tumult så måste man ändå fundera och bestämma sig för vilken som är den bästa vägen. Ibland går det. Man väljer rätt. Ibland inser man ändå att det bästa är att välja varsin väg. Just för att man inte är villig att kompromissa. Eller så går det bara inte, man är inte menade att vandra samma väg. 

Där står man igen, förvirrad och ensam, funderandes på om man verkligen valde rätt väg. Men eftersom man inte har något val utom att gå framåt så fortsätter man, trots att fötterna blöder. Allt eftersom tiden går läker såren och man får nya skor. Man glömmer de gamla vägarna man trampat på, man hittar nya vägar, eller trampar upp nya stigar, som leder en bort från den större vägen. Man möter nya människor som påverkar en att ta andra vägar. Man ser färgglada vägar, man ser dystra vägar. Ibland springer man sig igenom livet, ibland vandrar man i slowmotion.

Frågan är bara, valde jag rätt väg från början?

Roadtrip, more like killertrip.

Idag ska jag köra bil, ensam, långt bort. Hela vägen till Mullsjö och jag är rädd. Jag behöver någon vid min sida som kan skrika på mig. Typ "Kör inte om nuuuu, lägg dig i andra körfältet". Jodå jag har körkort. Men ibland när jag lyssnar på musik så blir jag lite okoncentrerad.

Egentligen skulle en av mina vänner följt med men hon bangade. Då ringde jag min andra vän som också skulle ha följt med men han bangade också.

Men jag kan klara det här! Hoppas jag kommer fram med livet i behåll för jag drömde nämligen att jag dog. Fast i drömmen var det en liten tjock 10-årig pojke som dödade mig (genom att slänga mig in mig i en ruta) Förhoppningsvis dyker ingen sådan upp i min bil idag.

Dessutom har jag dammsugit hela bilen, det måste ju betyda tur eller?

Önska mig lycka till!