Viva la vida

Åh, Jossan jag saknar dig. I lördags åkte Jossan till England, för ett helt år. Ett helt dumt år. Sara, Emil, Emils Sara och jag var och vinkade av. Men inga tårar blev spillda här inte och bort for bilen, med Jossan och hennes 20 kg vägda liv. Det var synd att vi inte verklig gjorde Emils plan med att låsa in Jossan i hennes rum och slänga bort nyckeln...

Igår hade jag Iv-val, på Haga. Jag var nervös, för jag är rädd för Haga-människor. Innan jag gick beklagade jag mig för min pappa som snällt sa att det nog inte finns några farliga barn på Haga.  Jag fick genast en inre syn av hur jag försiktigt gick in i dörrarna på Haga och möttes av ett gäng BF barn som strirrade stint på mig och sedan med bestämd stämma sa "sååå... vart är du ifrån?" Rädd som jag var skulle jag svara ynkligt.. "ehh.. alltså... De geer..." Då skulle de skrika "DU SKA DÖ" och ta fram en kniv.. slutet av historien får ni själva avgöra. Men det blev inget välkomnande alls, i entrén stod istället bara en massa frack-klädda folk från Eber, fel fel, det var ju inte så jag hade föreställt det ju.  Så jag yrade runt och försökte hitta salen och frågade en massa Haga barn och tror det eller ej, inte ens de visste. Så stor koll har Haga barnen på sin skola...

Efter mycket om och men så hittade jag salen och fick bekanta mig med läraren och mina kommande klasskompisar + en massa kameror. Det här kan nog bli några spännande månader..

Ivannia kom med världens roligaste kommentar igår på naturlektionen när vi skulle planera upplägget av kursen.. "Jag tycker vi ska få ha mer inseminationer". Kanske skulle en IVF-klinik passa bättre för ett sånt ändamål?


Someday we'll know

Hej, jag tänkte börja att blogga på riktigt. Med det menar jag lite oftare än en gång i halv året.

I helgen har jag vart ensam hemma, vilket innebar att jag hade en filmkväll med lite folk, vi åt kladdkaka som Robbin hade gjort, fast det slutade med att jag fick diska så då kändes kladdkakan lite mindre god. Så måste jag tillägga att Sofie är inne i ett jag-anspelar-allt-på-sex-stadie och därmed drog det sämsta skämt jag hört på länge.. Jag tänkte vara mysigt och tända brasa.. och hittade inte fjärrkontrollen och ringde min far, som sa att det kunde börja brinna om jag försökte, men hallå, det var ju en brasa! Trodde det var meningen att den skulle brinna, men jag gav upp iaf.. Sedan sa Sofie lite finurligt "jaha, så vi fick inte se dig sätta på brasan ikväll". Gode värld.

På söndag kvällen var Maja och jag och såg Sex and the City- filmen. En riktigt må-bra-film.  Igår så gick jag ut och spang en sådär 3 varv i skogen. Jag kände mig ju nästan bra, sedan kollade jag på Evita med Jossan och Veronica.. och jag fattade ingenting, då kände jag mig mindre bra..

Idag började skolan och det finns inte mycket att säga om det heller...

Stuck in the middle

Ibland hatar jag att jag är hemma igen. Inget att längta till, inget nytt att se, ingen spännande tillvaror  med en massa härliga människor och härliga språk och inte heller my liefde, Bara regn. Är det så här det ska kännas? Det känns som att jag är fysiskt är här, men psykiskt i Sydafrika. Allt är detsamma här hemma, men ändå inte. Det känns som om man är på en annan våglängd, som man ser den där dammen i hörnen som ingen annan ser. Eller så är jag bara ovan. Ändå försöker man pussla ihop det där sista som fattas för allt ska bli komplett, men hur jag än försöker så går det inte. Jag tror det är regnet, eller kanske bristen på solljus i mitt liv. Eller så är det för att jag inte vet, vet vad som väntar, vad som finns på nästa gata. Ärsch, nu ska jag äta choklad och lyssna på Ddisselblom och känna mig lycklig.