Perfekta familjen, existerar den?
Volvo är ett måste för en perfekt familj. Alla med samma färg på fasaden. Familjelyckan symboliseras av studsmattan och den alldeles för stora poolen på gräsmattan, bara för att kunna bevisa hur lyckliga barn de har. Katten och hunden får vi inte glömma, ingen perfekt familj utan pälsdjur. De stackars djuren som ständigt blir bortglömda, som bara finns där för att göra allt så gulligt. En familj som består av en mamma med för dyra kläder och en arbetsnarkoman till pappa. Han är ju chef, vad kan man vänta sig? Givetvis har familjen två barn, helst tre. För då är man en perfekt familj.
När man kommer och hälsar på hälsas man välkommen av mamman med de perfekt stylade tänderna "Heeej, vad kul att du kunde komma" säger hon och ler ett falskt leende. "Vill du ha en kaka?" (bara för att vill göda mig). För att jag ska bli mindre perfekt, mindre som hon. Vid första anblicken ser det ut som en riktigt lycklig familj. Jag låter mig tro det och ställer prydligt upp mina skor vid dörren, men hon kan bara inte låta bli att rätta till dem och tänker "dumma idiot, hon förstör min feng shui". Väl där inne är allt perfekt planerat, från minsta lilla detalj till fönstret mot söder. På väggarna hänger söta familjebilder, en från stranden i Brasilien en annan från resan till Disney land, förklarar barnen glatt när min blick fastnar på dem. På alla bilder ler de. De få stunderna de kan känna den där samhörigheten, av att vara en familj. Som snabbt byts ut mot det mindre lyckliga livet, med föräldrar som aldrig är hemma. Bilderna som får familjen att verka lycklig. De har till och med vitvarorna i rostfritt stål, trots att vi alla vet att det leder till äckliga kladdiga finger avtryck över hela kylskåpet. I badrummet har de bubbelbadkar, men vem har tid för sånt?
Familjen åker ofta på söta små resor, helst så långt bort som möjligt. Givetvis bor de på det dyraste hotellet de kan hitta, fem stjärnigt ska det vara. Dyrt är bäst. Med en lägenhet med havs vy, kan det bli bättre? Nej, för dem existerar inte uttrycket "kultur".
Att åka iväg på bussresor och uppleva landets kultur finns inte, för vem vill se verkligheten? Vem vill bli rikare på erfarenheter? Nej, de trivs bättre vid poolen där de kan köra med den stackars hotellpersonalen. Den enda resan de gör utanför hotellet är den med taxin till flygplatsen.
Självklart är barnen bortskämda, att dela med sig går inte för sig. Är någon av barnet avundsjuk på den andre, så får den andra självklart en likadan pryl. En stor summa är viktigt att ge barnet varje månad, de ska inte behöva lida någon nöd. Tar de där tusen kronorna slut är det bara att be om mer. Att ta eget ansvar finns inte inom ramarna för perfekta familjen. Märkeskläder är givet, något annat går inte för sig. Att ärva kläder är tydligen det värsta man kan göra. De kan ju bli retade, för att hitta sig själv är inte viktigt det är bättre att gömma sig bakom en fasad av dyra kläder. De skämmer bort sina barn med de allra dyraste prylarna med glömmer bort det viktigaste, kärlek. Och uppfostran, vad är det? Nej, vi låter våra barn göra precis som de vill. Vill de kritisera och nedvärdera ett annat barn så är det okej. Bara våra barn är lyckliga. För det handlar om att överleva.
Familjelyckan är total, tror vi.
Pappan som jobbar sena kvällar. Men det förstört inte vår familjefrid, nej vi är så lyckliga och känner varandra så bra.
Vi har all tid i världen för våra barn, även om vi jobbar sent. Mamman som hämtar barnen på dagis, men genast ringer sin stackars mor som får ta hand om barnen som alla andra kvällar. För som mamma måste man få roa sig också, säger hon irriterat till sin mor när hon frågar om hon inte ska vara hemma för en gångs skull. Vad annat kan den stackars tanten göra än att ställa upp. Allt för att göra sina barnbarn lyckliga, vi klandrar henne inte. I övrigt värderas inte släkten högt. När kusinerna desperat försöker kontakta dem, svarar de vänligt men bestämt att de minsann inte har tid, de har sina egna liv nu. Telefonen som allt mer sällan ringer. Men hur mår barnen egentligen? Som små tänker de inte särskilt mycket på livet, de tror att det ska vara så. Men ju äldre man blir, ju mer förstår man. Slutligen inser man att livet inte är så lyckligt som det ser ut. Vad får barnen för bild av sina föräldrar? "Jo min pappa var? eh.. snäll?" Men man kan säkert ha mycket av det här och vara lycklig, även om det inte är prylar eller en lycklig fasad som verkligen ger lycka. Slutligen glöm inte bort det viktigaste, att älska. Hellre fattig och lycklig än tvärtom.
haha, den var riktigt bra. och nej jag känner mig inte träffad. ^^ haha. vi måste verkligen umgås lite snart. spendera lite kvalitetstid tillsammans som man och hustru så att säga.. ^^ <3