Väck inte den 'hund' som sover..

På senaste tiden har jag bara haft dåliga upplevelser med hundar. Dreglande, skällande, slicka- i ansiktet, hoppa upp och bita en i näsan hundar. Okej missförstå mig inte, ända sedan jag var liten har jag alltid drömt om en hund. Att jag varje natt bad till gud om att mina föräldrar skulle ta sitt förnuft till fånga och köpa mig en hund förklarar nog min inställning till hundar. En alldeles egen gosig hund som kunde ligga i min säng och alltid bli lika glad när jag kom hem, var vad jag önskade mig (dock slutade jag be vid 10-års åldern om det, av någon anledning).


Men på senaste tiden har jag börjat fundera på om de är så underbara som de utger sig för att vara. Visst, minst hälften av mina vänner har söta och gosiga hundar som jag gillar och dessutom spenderade jag hela tre månader under samma tak med världens gulligaste border collie, Bacon. Så jag har väl ingen rätt att säga negativa saker om hundar. Men ändå har jag på senaste tiden börjat fundera på vad jag egentligen tycker om hundar..


Först har vi den här händelsen, då jag skulle hem till min väns vän som hade en läskig polishund. Innan jag steg i hans hus blev jag uppmanad att stå Blixstilla och inte röra ett finger för annars skulle jag bli attackerad. Jag menar, en sådan sak kan få en icke-hundrädd att bli vettskrämda. Nu visade det sig ju iof att hunden inte var så farlig som jag hade trott, men det kunde lika gärna ha vart en aggressiv rottweiler som hade slitit mitt ansikte i stycken. Sedan satt jag fridfullt på min trädgård häromdagen för att sola, då jag i ögonvrån ser en galen rusande rottweiler- liknade sak komma i full fart, springandes emot mig (!), och skällandes på samma gång. Tack och lov har vi en häck som skiljer oss åt för annars hade vi väl aldrig kunnat veta hur den historien skulle ha slutat.


Det var nog i det ögonblicket som hundägaren med mesig röst bad hunden att sluta och jag med mitt förfärade ansiktsuttryck började fundera på om hundar är så härliga som man tror. Jag tror de låtsas att de är jättesnälla men egentligen smider de planer i sina huvuden hur de ska förgöra hela mänskligheten, utom sin hundägare som den högt vördar som alla trofasta hundar gör. Varför skulle de annars hålla på och skälla, slicka en i ansiktet och i synnerhet på munnen, dregla i ens knä och vara allmänt omedgörliga?! Jo för att de vill förgöra såna som mig.


Om jag motförmodan skulle bli botad mot min tillfälliga förbittrade inställning till hundar, ja då ska jag skaffa en rejäl hund. Då menar jag inte en stor hästliknande hund, utan en golden retriever alternativt border collie. Jag förstår inte fenomenet med alla tjejer som skaffar små chihuahuas, ja menar en råtta ger bättre skydd. Visst, jag medgav tidigare att jag inte gillar hundar som attackerar folk och av just den anledningen behöver jag en hund (om jag skulle skaffa en) som kan skydda mig mot just såna hundar. Tills någon hund kan bevisa motsatsen tänker jag bära på den här inställningen om att hundar trots allt vill förgöra mänskligheten..

Kommentarer:

1 Lina:

Golden retriver är ju typ den snällaste hundrasen som finns, så köp en sån! Köp! Köp! Köp!!! Btw så tycker jag inte att det är hundarna det är fel på utan ägarna.. minsann :P

2 BLONDIEGIRL ;*:

ja och de va gott också:D

fin blogg :)

3 Tobias:

visst var den snygg :D

4 Marie:

Tack så mycket, vad roligt att du tycker det! =)

Nej, precis. Jag kan ju inte välja om jag ska ha värk och vara rörelsehindrad, men däremot kan jag välja om mitt handikapp och min värk ska få styra mig, eller tvärtom! Det kan jag välja, och jag väljer att vara glad och inte grunna över det jag inte kan göra någonting åt, :)



5 systeyster:

Hundar är som människor, en del är urgoa och en del kan man lätt vara utan! Mitt val för ras är Staffe förståss, lagom stor och lagom skydd. Genomsnälla men ser farliga ut :) Mest farliga ser dom ut för folk med ont i sinnet, perfect!

Kommentera här: