Livet efter dig

 
Idag gick Johan och jag på bio och såg Livet efter dig. Jag har ju läst boken (dock inte slutet av nån anledning). Men jag tyckte mycket om boken och var tvungen att se om filmen var lika brasom boken.
 

 

Jag hade ju hört innan att det var en riktigt gråtfilm. Men jag var säker på att jag inte skulle gråta. Men det gjorde jag minsann, med resten av biosalongen ska tilläggas.

 

 
Tyckte filmen var väldigt bra! Huvudkaraktärerna stämde med hur jag hade föreställt mig dem i boken och sånt är ju ganska viktigt. Men som i nästan alla filmer, baserade på böcker, så får de ju aldrig riktigt med allt från böckerna. I boken var Will mycket mer tvär inför hennes idéer om utflykter och riktigt så var det ju inte i filmen. Men jag ger filmen fyra av fem toasters.

Mer från bloggen

Kommentarer:

1 Carolina:

Den filmen vill jag se! Grät så mycket när jag läste boken och så fick jag en hel massa funderingar kring mitt eget liv, prioriteringar och sånt.

2 Cissi:

Visst var den :)
jag gillade både boken och filmen.
När läslusten är åter ska jag läsa nästa bok, "Arvet efter dig" :)

3 Matilda Johansson:

Kul med film tips 😊

4 Fani:

Pratade med en kompis igår som sett den och hon sa också att den var riktigt bra och riktigt sorglig. Måste se den tror jag! Dock inte nu (under lingonveckan) för då är jag aaaalldeles för känslig, haha. Har blivit lite sådär osäker kring gråt-rullar i överlag för jag känner ae ush vad sorligt, jag orkar inte. Samtidigt tkr jag verkligen om filmer som får en att känna något liksom. Så är för tillfället lite splittrad kring det hela haha x)

Svar: Ja se den, kan rekommenderas, men efter din mens är slut då haha. Jag kan känna lite lika. Kan tycka att det känns jobbigt att se sorgliga filmer, men so du säger är det ju härligt att en film berör en också.
Jessica

Kommentera här: