Obehaglig upplevelse.

Idag när jag klev på universitetsbussen kom det en skäggig man i 30-årsålder och satte sig bredvid mig. Efter någon sekund sa han plötsligt på engelska att han tyckte jag var vacker. Blev lite överrumplad och visste inte vad jag skulle säga så jag sa bara tack och fortsatte stirra raktfram.

Sedan ville han tydligen fortsätta prata med mig och frågade vart jag bodde, dum som jag var så sa jag vart, men när han började frågor om vilket nummer på lägenheten jag bodde i så ljög jag och sa att jag inte visste. Sedan forsatte han ställa konstiga frågor, samtidigt som jag försökte jag vara artig och ändå låta avvisande.

Men tillsist blev jag trött på honom och sa att jag bodde tillsammans med min pojkvän, så han skulle sluta med vad han nu höll på med. Då blev han lite chockad och ba "ja men du är väldigt snygg så om du blir singel så kan du höra av dig" då var jag tvungen att ljuga lite och säga att Johan och jag hade vart ihop i FLERA år och att det inte var så troligt att vi någonsin kommer göra slut. Funderade nästan på att ljuga och säga att vi skulle gifta oss snart, men sen tänkte jag att det kanske vore lite väl elakt att ljuga så mycket.

I vilket fall tog helvetesresan slut tillsist och han sa hejdå och bad mig lova att aldrig berätta det här för någon och särkilt inte för min pojkvän. Om han bara visste... Obehagligt med sådana män.

Kommentera här: