Idag kom jag på att jag är rädd för välstylade affärer, jag menar sånna där affärer som är snyggt inredda med dyra märkeskläder och uppklädd personal. Ibland händer det faktiskt att jag smyger mig in i sånna affärer bara för att få känna känslan av att vara omgiven av kläder som kostar flera tusen och drömma mig bort hur mitt liv skulle se ut om jag faktiskt kunde köpa allt jag ville ha.

 När man väl smyger in i affärerna är de alltid så folktomma att expediten genast springer fram och frågar om man behöver hjälp och för att utveckla drömmen om att vara en välklädd kvinna så svarar jag givetvis "Ja". Ovetande om vilka konsekvenser ett Ja kan få. Genast blir man tillfrågad vad man är ute efter, kavaj, aftonklänning eller kanske bara något ledigt? Eftersom man inte ens är menad att vara inne i affären så skakar man bara dumt på huvudet varpå expediten genast slänger fram minst tre olika outfits och sedan knuffar iväg en till ett av provrummen. Sedan provar man glatt plaggen och kan inte låta bli att små le åt tanken, bara för att man vet att man aldrig skulle kunna köpa något sådant.

Mitt i tankegångarna så rycks plötsligt skynket bort och expediten säger med övertygande stämma att "Meeeen guuud den sitter ju som smäckat på dig, tänk den kan du ha på fester, men inte bara det utan även i skolan eller varför inte på någon resa?". Själv vågar man inte ens kolla på prislappen utan slänger snabbt fram någon dum kommentar om att man först måste fråga sin mamma om pengar, innan man snabbt skyndar vidare och lämnar den stackars frågande expediten med alla plaggen i famnen.