I söndags bestämde jag mig för att byta madrass till min säng, vilket skulle visa sig vara det dummaste beslut jag tagit på länge. Jag tänkte att; nu ska jag för en gång skull unna mig en ny madrass till bäddsoffan och palla mig de två metrarna till arbetsrummet och faktiskt hämta den där madrassen och på få god sömn på köpet. No big deal liksom tänker du, nej, men vänta bara!

Så jag gick in i rummet, som är lika stort som en hundkoja ungefär, stängde dörren och fällde ut bäddsoffan Eftersom bäddsoffan inte fick plats att bli utdragen eftersom det stod en arbetsstol i vägen, som jag inte kunde flytta eftersom dörren var i vägen tänkte jag att "amen jag använder våld, för det funkar alltid" så jag slängde min arma kropp på sängen i ett försök att få den att ja vadå? Fälla ut sig. Dock var sängen starkare än mig och bestämde sig för att stöta bort mig, så våld funkade inte den här gången.

Det var då jag fick den brillianta iden att ta bort madrassen från sängen, för att underlätta situationen. Vad jag dock inte tänkt på att det skulle leda till desto mindre andrum i hundkoja. För att få bort madrassen var jag tvungen att ta loss spännen som höll fast madrassen i sängen, lättare sagt än gjort. Jag fick slänga mig under sängen för att få loss spännena och efter att ha slitit lite i spännena som gav tillsist gav vika insåg jag plötsligt att spännena var konstruerade på ett helt annat sätt, de var gjorda av kardborreband, vilket betydde att man inte skulle slita loss dem, utan knäppa upp dem.  De där på Ikea är inte så dumma iaf.

När jag låg där på golvet full i färd med att ta loss spännena hörde jag plötsligt hur det knakade i både rygg och sängbotten, där gick sängbotten sönder alltså och på köpet fick jag en knäckt rygg, grattis, du fick två i ett!  På nåt sätt lyckades jag få loss madrassen och kunde återvända till det verkliga livet. Där stod vi sedan, madrassen och jag utan någon som helst handlingsplan. Jag kunde verkligen känna hur madrassen hånade mig i ansiktet, se bara där tänkte han, där står en dum flicka utan någon som helt plan.

Eftersom jag inte har den blekaste om hur jag skulle ta mig ur rummet så försökte jag slänga madrassen i något hörn, i ett hörn som inte existerade, istället hade jag ned några tavlor från väggen. Efter att ha stampat och grymtat i ren frustration så kom jag slutligen på en plan; om jag fällde ihop bäddsoffan så kunde jag ju ta mig ut. Lättare sagt än gjort, eftersom hela konstruktionen med fjädrar och allt i soffan var väck så fick jag med våld trycka den stackars arma kontorsstolen mot sängen som tillsist gav vika och jag kunde äntligen slänga mig ut i friheten, vilket jag och madrassen gjorde. Efter att ha burit/halv sparkat madrassen till mitt rum så kunde jag äntligen byta ut madrassen. Men nu mår madrassen och jag bra och jag har sovit gott de senaste nätterna.